TACK! - Kiitos!

Just hemkommen efter fyra timmar vid Tre Smeder känns det rätt att redan nu tacka för allt stöd jag fått i valrörelsen. Tacka brukar man väl oftast göra efteråt, men när det handlar om val och allt arbete är gjort tycker jag det finns en poäng i att göra det innan man vet sitt eget röstetal. Det är också ett sätt att visa att man respekterar vårt värdefulla system med att det slutliga avgörandet alltid är det väljaren själv gör i valbåset.

Vädret var fint och folk var påtagligt intresserade av valet och kom för att diskutera. Trafik, grönområden, service på svenska - lika naturliga som viktiga var de återkommande frågorna. Så skall det vara i ett kommunalval, jordnära. De som kom och berättade att man redan fått deras röst fungerade som trevlig uppmuntran. Särskilt intressant var att prata med människor från den del av Sibbo som nu blir en del av Helsingfors, mot deras vilja. Nu kändes det bra att ha varit konsekvent på Sibbobornas sida i den processen, trots att vi några som gjorde så fick utstå ganska många gliringar om att vi var dåliga helsingforsare. Nu när det gått som det gått hälsar vi de nya helsingforsarna välkomna och gör allt vad vi kan för att deras service skall fungera och framför allt för att området skall utvecklas klokt - inte exploateras vettlöst.

Glädjande var också det stora antalet helt finskspråkiga som stannade och pratade och för vilka sfp var ett självklart alternativ bland andra. Här har vi viktiga pund att förvalta - dvs i sådana kommuner där vi svenskspråkiga är i majoritet skall vi alltid visa att vi ställer upp till hundra procent för att den finskspråkiga minoriteten får service på modersmålet. Vi skall visa att en röst på sfp alltid är en röst för ett tolerant och fördomsfritt Finland med många ansikten.

I morgon avges ungefär två tredjedelar av alla röster som kommer att avges. Mitt ödmjuka tack om ditt val faller på mig. Blir jag vald och/eller får andra förtroendeuppdrag efter valet kommer jag att jobba som hittills, dvs inte spilla tid när en kontakt tagits utan försöka få en förbättring till stånd så fort som möjligt. Faller ditt val på någon annan hoppas jag det är en annan sfp-kandidat.
Mister vi redan ett mandat kan stadsstyrelseplatsen vara i fara, och då har nog mångsidigheten i helsingforspolitiken fått sig en hård törn. För att inte tala om den svenska intressebevakningen. Så är det nu bara tyvärr..

Ännu en gång - tack för allt stöd och uppmuntran. I morgon ses vi vid valurnorna, oberoende av vädret!


Päätin tänään vaalityöni olemalla neljä tuntia Kolmen sepän aukiolla ja nyt tuntuu oikealta jo tässä vaiheessa kiittää kaikesta tuesta, jonka olen vaalikampanjan aikan saanut. Yleensä kai kiitetään jälkeenpäin, mutta kun kyse on vaaleista on hyvä kiittää etukäteen, ennen kuin tietää oman tuloksensa. Näin voi myös osoittaa, että arvostaa järjestelmäämme jossa lopullinen päätös on aina äänestäjän oma.

Ilmat olivat hyvät ja ihmiset selkeän kiinnostuneita vaaleista ja halukkaita keskustelemaan. Liikennekysymykset, viheralueet ja palvelut omalla kielellä olivat toistuvia ja ymmärrettäviä aiheita. Näin pitääkin olla kunnallisvaaleissa, arkisia asioita. Lämmitti kun jotkut tulivat kertomaan että olen heidän äänensä jo saanut. Erityisen mielenkiintoista oli keskustella Sipoon liitosalueella asuvien kanssa. Nyt tuntui hyvältä että oli johdonmukaisesti puolustanut sipoolaisten asiaa, vaikka prosessin aikana sai kuulla heittoja "huonosta helsinkiläisyydestä". Nyt kun asia on mennyt niin kuin se on mennyt, toivotamme uudet helsinkiläiset tervetulleiksi ja tehdään voitavamme jotta he saisivat hyvät palvelut ja ennen kaikkea että k.o. aluetta kehitettäisiin järkevästi.

Ilahduttavaa oli myös, että niin moni suomenkielinen pysähtyi ja piti rkp:tä yhtä varteen otettavana vaihtoehtona kuin muitakin puolueita. Tässä meillä onkin tärkeä tehtävä - kaikkialla Suomessa missä ruotsinkieliset ovat kunnassa enemmistönä meidän pitää näyttää, että pidämme tiukasti kiinni heidän oikeuksistaan saada palveluita omalla äidinkielellään. Näin näytämme että ääni rkp:lle on aina ääni ennakkoluulottomuudelle, suvaitsevaisuudelle ja monipuoliselle Suomelle.

Huomenna annetaan noin kaksi kolmasosaa näissä vaaleissa annettavista äänistä. Nöyrä kiitokseni jos valinta osuu kohdalleni. Jos tulen valituksi ja/tai minulle tulee vaalien jälkeen muita luottamustehtäviä jatkan kuten tähänkin asti - aikaa ei hukata kun yhteys on otettu vaan yritän heti saada tulosta aikaan. Jos valitset toisen ehdokkaan toivon, että sekin voisi olla rkp:n listoilta.

Yhdenkin paikan menettäminen voi tarkoittaa, että edustus kaupunginhallituksessa on uhattuna. Monipuolisuus helsinkiläisessä kunnallispolitiikassa kärsisi kyllä silloin kovan tappion.

Vielä kerran - kiitos kaikesta tuesta. Huomenna nähdään vaaliuurnilla, ilmoista riippumatta!

I VÄNTAN PÅ VALDAGEN - Vaalipäivää odotellessa

I dag har varit den första dagen på länge utan valtillställningar. Har just här hemma avnjutit abborrfiléer och ett glas vitt vin. Känns bra att i lugn och ro fundera över hur valkampanjen framskridit så här långt.

Jag tror att den viktigaste känslan när valdagen kommer är, att man gjort allt vad man kunnat och hunnit för att på möjligast uppriktiga sätt berätta för alla potentiella väljare vad man står för, på vilket sätt man är beredd att jobba om man blir vald. Det må sedan ha skett på valmöten, via webbsidor eller i annonser. Jag har alltid tyckt att det största misstaget en kandidat kan göra är att lova mera än vad som i verkligheten är möjligt, t.ex. gratis kollektivtrafik för alla som det nu igen hörts löften om. När man väl är vald skall ens egna vilja sammanjämkas med otaliga andra. Men i vilken RIKTNING man vill gå måste väljarna få veta. Sedan förstår nog var och en, att saker inte kan fixas över en natt.

Ju mera jag funderat över de närmaste årens stora utmaningar och pratat med folk - i olika åldrar - desto mera övertygad blir jag om att äldreomsorgen är det det nya fullmäktige måste satsa stor energi på . Vi kan inte något åt hur snabbt åldersstrukturen nu förändras och det är vår skyldighet att se till att det finns tillräckligt av både hemservice och stödboende. Att få det här att fungera också på svenska kommer att vara ett styvt jobb. Att vi i ännu högre grad måste utnyttja tredje sektorn och köpa tjänster ser jag som helt oundvikligt.
Och det skall inte sammanblandas med privatisering - i sista hand är det vi politiker som är ansvariga för hurudana avtal staden gör och att de följs.

Tänään on ollut ensimmäinen päivä pitkään aikaan ilman vaalitilaisuuksia. Olen juuri täällä kotona nauttinut ahvenfileistä ja lasillisesta valkoviiniä. Nyt tuntuu hyvältä istua alas ja miettiä miten vaalikampanja on tähän saakka edennyt.

Luulenpa, että tärkein tunne vaalipäivän koittaessa on että on tehnyt kaiken minkä on pystynyt ja ehtinyt jotta mahdollisimman rehellisellä tavalla olisi potentiaalisille äänestäjille kertonut mitä ajattelee ja millä tavalla haluaa tehdä työtä jos tulee valituksi. On tämä sitten tapahtunut tilaisuuksissa, nettisivujen kautta tai ilmoituksissa. Olen aina ollut sitä mieltä, että suurin erehdys jonka ehdokas voi tehdä on luvata enemmän kuin mitä todellisuudessa on mahdollista. Esimerkkinä vaikka maksuton julkinen liikenne kaikille, mistä nyt taas on kuultu lupauksia. Jos tulee sitten valituksi on oma tahto sovitettava yhteen lukuisten muiden kanssa. Äänestäjillä on kuitenkin oikeus tietää mihin SUUNTAAN ehdokas haluaisi asioiden kehittyvän. Kaikki ymmärtävät kyllä, ettei asioita hoideta yön yli.

Mitä enemmän olen miettinyt ja ihmisten kanssa keskustellut, sitä vakuuttuneemmaksi olen tullut siitä, että tulevien vuosien suurimpia haasteita uudelle valtuustolle on vanhustenhuolto. Ikärakenne muuttuu nopeasti tahdostamme riippumatta ja velvollisuutemme on tarjota riittävästi kotipalveluita ja tuettua asumista. Lisähaaste on saada tämä toimimaan myös ruotsin kielellä. Pidän itsestään selvänä, että meidän täytyy turvautua enenevässä määrin kolmannen sektorin palveluihin. Tätä ei pidä sekoittaa yksityistämiseen - viime kädessä me poliitikot vastaamme kaupungin tekemistä sopimuksista ja niiden valvonnasta.

EIRASTRANDEN SOM CASE - Case Eiranranta

Förverkligandet av stadsplanen för Eirastranden duger som praktexempel på en misslyckad kommunal process. Invånarna lever i ovisshet och det är svårt få uppgifter om vad staden gör härnäst. Stadsplanen är ju godkänd för många år sedan och fick laga kraft först efter Högsta förvaltningsdomstolens behandling. I bakgrunden finns motstridiga viljor, där en del definitivt vill ha kvar så många båtförvaringsplatser som möjligt medan andra vill ha större grönområden också på båtplatsernas bekostnad. Något större enighet har väl rått om att den planerade asfalterade parkeringsplatsen borde bli mindre.

Jag har starkt sympatiserat med tankegången, att ett så stort och sammanhängande grönt stråk som möjligt är det enda rätta på denna för hela Finland unika plats. En majoritet av invånarna - så har jag uppfattat det - hade helst sett en ny planändring till förmån för det här, vilket jag också gjort fullmäktigemotion om under perioden. En majoritet av fullmäktige ville inte riva upp planen.

Initiativen har i alla fall lett till en något bättre dialog med byggnadsverket om hur man inom ramen för planen trots allt kunde komma invånarnas till mötes och skapa något som mera påminner om de planer för att utveckla området som de facto funnits i hundra år. Men ovissheten är som sagt ännu stor angående vad slutresultatet egentligen blir.

Så här kan det inte få gå till i framtiden. Planeringen måste bättre beakta den lokala majoritetens åsikt och tiden mellan beslut och förverkligande måste bli kortare. Men nu när det ändå räckt så här länge är det lika bra att låta det nya fullmäktige tillträda, så får vi se om det nu skulle gå att uppbåda en majoritet för en regelrätt planändring - trots allt.

Eiranrannan asemakaavan toteuttaminen on tyyppiesimerkki epäonnistuneesta kunnallisesta prosessista. Asukkaat elävät epävarmuudessa kaupungin seuraavasta siirrosta, vaikka asemakaava on ollut voimassa jo kauan. Taustalla on vastakkaisia mielipiteitä mm siitä, paljonko pitää tulevaisuudessa olla veneiden talvisäilytyspaikkoja suhteessa puistoalueisiin.

Olen vahvasti kannattanut niitä, jotka katsovat että mahdollisimman iso ja yhtenäinen puistoalue on ainut oikea asia tällä koko Suomelle ainutlaatuisella paikalla. Olen ymmärtänyt että enemmistö asukkaista olisi halunnut ihan uuden kaavan, ja tästä olen valtuustokauden aikana tehnyt valtuustoaloitteen. Valtuuston enemmistö ei kuitenkaan halunnut aukaista kaavaa.

Aloitteet ovat kenties johtaneet siihen, että rakennusviraston ja asukkaiden välinen dialogi on jossakin määrin parantunut. Mutta kuten sanottu, epätietoisuus lopputuloksesta on edelleen suurta.

Näin tämä ei voi jatkua. Kaavoituksen on ensinnäkin otettava paremmin huomioon paikallisen enemmistön näkökohdat. Päätöksien ja niiden toteuttamisen välinen aika on oltava lyhyempi. Mutta nyt - kun tämä on kuitenkin kestänyt näin kauan - lienee parasta odottaa uuden valtuuston työn alkamista. Silloin voidaan selvittää, löytyisikö uudesta valtuustosta sittenkin enemmistö kaavamuutoksen puolesta.

NÄMNDPLATSERNA AVGÖRS NU - Lautakuntapaikat ratkaistaan nyt

Det glöms lätt, att valet inte bara gäller fullmäktige utan också nämnder och stadsstyrelse. Bara om sfp är tillräckligt starkt tryggas svensk representation. I Hfors saknas nu svensk röst i flera nämnder. Ett tilläggsmandat, vilket var nära senast, hade gett ett annat utfall. Marginalerna är mycket små.

Det här är inte monopoltänkande från sfp:s sida, utan kall matematisk-politisk sanning. Inte heller betvivlas enskilda svenskspråkigas vilja i de andra partierna. Men faktum kvarstår, om det inte fanns ett parti i vars fullmäktigegrupp man utan höjda ögonbryn kan tala svenska, vem tror att svenskan då längre har någon betydelse i vår stad?

Som vanligt ökar intresset för svenskan i alla partier när valet närmar sig. När det gäller konkreta frågor är det bra och skäl att lägga på minnet. Ett exempel är bevarandet av klubbutrymmena på Drumsö, som påpassliga aktivister uppvaktade grupperna om för ett par veckor sedan och tvingade också andra partier än sfp att visa förståelse.

Valmatematiken ändrar detta dock inte på.

Helposti unohtuu, että vaaleissa ratkaistaan myös lautakuntien ja kaupunginhallituksen paikkajako, ei ainoastaa valtuuston. Rkp:n asia on mm taata, että lautakunnissakin ruotsinkielisyydestä kumpuavat palvelutarpeet otetaan huomioon.

Tämä ei ole osoitus "monopoliajattelusta" rkp:n suunnalta. Muut puolueet eivät vaan pysty ruotsinkielistä edustusta lupaamaan, kun kilpailu paikoista on kovaa. Ja jos ollaan rehellisiä - ei ruotsin kielellä olisi kaupungissa enää mitään merkitystä jos ei olisi valtuustoryhmää jonka työkielenä on ruotsi.

Kiinnostus ruotsinkielisiä tarpeita kohtaan lisääntyy yleensä kaikissa puolueissa ennen vaaleja, niin myös tällä kertaa. Kun kyse on konkreettisista asioista on äänestäjien hyvä muistaa mitä nyt sanotaan. Esimerkkinä vaikka ruotsinkielisten nuorten kerhotilojen säilyttäminen Lauttasaaressa, jolla paikalliset aktivistit lähestyivät valtuustoryhmiä pari viikkoa sitten ja saivat ymmärrystä muiltakin puolueilta kuin rkp:ltä.

Hyvä näin! Vaalimatematiikkaan tämä ei kuitenkaan vaikuta.

NEGATIVISMEN DOMINERAR - Kielteisyys hallitsee

Den ofattbara tragedin i Kauhajoki har - på nytt - väckt frågan om vad som är på tok i vårt samhälle. Frågorna riktas åt många håll; beslutsfattare, föräldrar, pedagoger och allehanda manipulatörer. Diskussionen behövs absolut, men finns det risk för att ett redan snedvridet perspektiv förstärks?

Till mina samhällsinriktade uppdrag hör att följa med mediarapportering. Häromdagen slog det mig, att jag inte kunde minnas när oppositionsorganet Demari senast skulle ha rubricerat positivt på paraden. Första tanken var att ok, det är en oundviklig följd av de politiska konstellationerna. Men nej, orkar ens de trognaste oppositionsanhängarna med en negativ huvudnyhet varje dag? Oberoende bedömare har ju också konstaterat, att det var just pga alltför negativa budskap som valet förlorades i sdp-lägret.

Bekymrad på allvar blev jag dock när jag insåg, att det ju faktiskt gäller nästan alla nyhetsmedier. Måhända med undantag för kulturen möts vi i huvudsak (ok, litet tillspetsat) av missnöje, motsättningar, svek, nöd, elände och misär. När det gäller Kauhajoki, och en del andra mycket stora och svåra nyhetshändelser är infallsvinkeln förståelig. Men varför gäller samma vinkel all rapportering?

Det handlar definitivt inte om att ifrågasätta det fria ordets plikt att idka samhällskritik och undersökande journalistik och ta parti för de svagare. Men är det faktiskt omöjligt att kombinera den uppgiften med ett klart större antal positiva och optimistiska budskap? Min uppfattning är, att trots allt finns det i världen flerfalt gott än ont.

Det råder knappast något tvivel om vilken effekt ett övervägande negativt nyhetsutbud har på en ung person som kämpar med depression, utanförskap och en växande känsla av meningslöshet. Vilken betydelse har "medialäskunnighet" i en sådan miljö?

Kauhajoen käsittämätön tragedia on - taas - herättänyt kysymyksen siitä, mikä on yhteiskunnassamme vialla. Kysymys kohdistuu monelle taholle; päättäjille, vanhemmille, opettajille ja kaiken karvaisille manipuloijille. Keskustelu on kiistatta tarpeen, mutta onko vaara että jo nyt vinoutunut näkökulma vahvistuu?

Työtehtäviini kuuluu median seuranta. Toissapäivänä havahduin siihen, etten muistanut milloin pääoppositiopuolueen Demari-lehdellä olisi viimeksi ollut myönteinen ykkösuutinen. Eka ajatus oli että ok, se on väistämätön seuraus poliittisesta todellisuudesta. Mutta ei, jaksavatko edes uskollisimmat kannattajat innostua kielteisestä pääuutisesta joka päivä?

Huolestuin kuitenkin toden teolla kun oivalsin, että tämänhän koskee miltei kaikkia uutismedioita. Kenties kulttuuria lukuun ottamatta kohtaamme pääasiassa tyytymättömyyttä, vastakkainasetteluja ja kurjuutta.

Kyse ei todellakaan ole siitä, että kyseenalaistaisin vapaan sanan velvollisuutta harjoittaa yhteiskuntakritiikkiä ja tutkivaa journalismia tai pitää heikompien puolta. Mutta eikö tätä voi yhdistää huomattavasti suurempaan määrään myönteisiä ja optimistisia viestejä? Käsitykseni mukaan maailmassa on sittenkin paljon enemmän hyvää kuin pahaa.

Ei liene epäilystä siitä, millainen vaikutus pääosin negativistisella uutistarjonnalla on nuoreen ihmiseen, joka kamppailee masennuksen, syrjäytymisvaaran ja kasvavan merkityksettömyyden tunteen kanssa. Mikä ihmeen merkitys on ns "medialukutaidolla" tällaisessa ympäristössä?

KLOTTER ELLER GRAFFITI? Töhrintää vaiko graffitia?

Att ungdomscentralen inte bjöds till "Stoppa klottret"-projektets 10-års seminarium var dumt, likaså att förvägra två fullmäktigeledamöter tillträde då de inte var bjudna

Jag var inbjuden - som kulturministerns statssekreterare. Min hälsning var att frågan om det skall heta klotter eller graffiti är ointressant med tanke på det man inte kommer undan – hur tråkigt den än kan låta i vissa öron: Varför skulle någon ha rätt att utan tillstånd på ett så pass synligt sätt ta i bruk annans eller gemensam egendom? Riktig konst tar alltid andras rättigheter i betraktande.

För att förstå "pattsituation" måste man gå tillbaka i tiden. Stadens projekt hade sin föregångare i ett privat initiativ av i stort sett alla fastigheter längs Backasgatan, som för drygt 10 år sedan var så nedklottrade att alla mått rågades. Det handlade ju också om ett av de synligaste visitkorten för gäster på väg till Helsingfors. Projektets koncept var fungerande och övertogs av staden. Att observera – ungdomscentralen var med när det begav sig.

Under åren har man dock hamnat ordentligt i luven på varandra. Det som många kanske glömt är att staden faktiskt i ett skede upplät ställen för graffiti, dvs det som också nu efterlysts. Erfarenheterna var tyvärr allt annat än goda, eftersom det ledde till en klar ökning också av den otillåtna verksamheten. Det må ha fungerat bättre i andra länder, men så gick det i alla fall i Helsingfors och till den delen måste man förstå "Stoppa klottret"-projektets missnöje.
Det som gör ekvationen svårlöslig är att det tycks vara just det förbjudna som lockar. Något slag av medborgarolydnad? I så fall är det bra att utövarna vet att instrumentet är dåligt, eftersom budskapet förblir helt oklart för den stora allmänheten.

Just här borde attitydförändringen ske om man skall komma vidare och visst har ungdomscentralen här ett stort ansvar. Den mellanform som också projektet godkänner är s.k. muralkonst, dvs att stora väggmålningar beställs av skickliga unga, där man kan komma överens om motivet på ett ungefär men utan att begränsa utrymmet för skapande och självförverkligande.
Utan dialog blir det dock ingenting. Oberoende av vilka frågor det gäller i vår stad eller vad samarbetet leder till måste stadens förvaltningar kunna diskutera civiliserat med varandra.

Nuorisoasiainkeskuksen kutsumatta jättäminen kun "Stop töhryille"- hanke piti 10-vuotis seminaarinsa oli tyhmää, kuten myös kahden ei-kutsutun valtuutetun käännyttäminen.

Minut oli kutsuttu -tosin kulttuuriministerin valtiosihteerinä. Terveiseni olivat, että kyse töhryistä vaiko graffitista ei ole kiinnostava pääkysymyksen näkökulmasta - niin tylsältä kuin se joidenkin mielestä kuulostaakin - Miksi jollakulla olisi oikeus luvatta ja niin näkyvällä tavalla ottaa käyttöönsä toisen tai yhteistä omaisuutta? Aito taide ottaa aina toisten oikeudet huomioon.

Pattitilanteen ymmärtämiseksi on palattava ajassa taaksepäin. Kaupungin hankkeen edeltäjä oli yksiytinen aloite, kun miltei kaikkien Mäkelänkadun kiinteistöjen mitta tuli täyteen kun talot olivat täysin töhrittyjä. Konsepti oli toimiva ja siirtyi kaupungille. Ja huom! Nuorisoasiainkeskus oli alussa mukana.

Vuosien saatossa sukset ovat kuitenkin menneet pahasti ristiin. Moni on kenties unohtanut, että kaupunki todellakin yhdessä vaiheessa osoitti paikkoja graffitille. Kokemukset olivat kuitenkin kaikkea muuta kuin hyvät, koska se johti myös luvattoman töhrinnän selkeään lisääntymiseen. Saattaa olla että tämä on toiminut paremmin muissa maissa, mutta näin kävi Helsingissä ja siltä osin Stop töhryille-hankkeen tyytymättömyys on ymmärrettävä.

Yhtälö on vaikea ratkaista siksi, että juuri luvattomuus näyttää kiehtovan. Kansalaistottelemattomuutta? Jos näin on, tekijöiden on hyvä tietää että välineenä se on surkea, kun viesti jää suurelta yleisöltä täysin epäselväksi.
Juuri tältä osin olisi saatava asennemuutos aikaan ja tässä on nuorisoasiainkeskukselle sauma. Välimuoto - jonka hankekin on sanonut hyväksyvänsä - on ns muraalitaide. Isoja seinämaalauksia tilataan taitavilta nuorilta, jolloin voidaan sopia suurin piirtein aiheesta mutta rajoittamatta sen enempää mahdollisuuksia luovuuteen ja itsensä toteuttamiseen.

Ilman dialogia mistään ei kuitenkaan tule mitään. Riippumatta kysymyksestä rakkaassa kaupungissamme on hallintokuntien voitava keskustella ja tehdä yhteistyötä sivistyneesti.

HÄLSNINGAR FRÅN PEKING - Terveisiä Pekingistä

Hade förmånen att under tre dagar få följa med Paralympiska spelen i Peking som idrottsministerns statssekreterare. Litet hade jag tidigare hunnit stifta bekantskap med vår handikapp-toppidrott, men först i Peking öppnade sig en ny värld på allvar.

Att det handlar om toppidrott råder det inte längre något tvivel om. Nu är det dags att vi inser att vår toppidrott har två likvärdiga ben. Alla idrottare satsar för fullt och har fått jobba precis lika mycket för att på sina villkor nå toppen. De är värda allt stöd vi kan ge dem, inte minst i form av en större del av av de tipsvinstmedel vi lösgör för idrotten. Min vistelse kronades av att få se när rullstollsbundna Markku Niinimäki tog guld i spjut.

Upplevelsen var också en påminnelse om att vi på alla nivåer måste se till att de handikappade får service på likvärdiga villkor. Något för oss alla att minnas i samband med kommunalvalet!

Minulle suotiin mahdollisuus urheiluministerin valtiosihteerinä kolmen päivän aikana seurata Pekingin paralympialaisia. Jossakin määrin olin jo aiemmin tutustunut vammaishuippu-urheiluumme, mutta vasta Pekingissä avautui toden teolla uusi maailma.

Että kyse on huippu-urheilusta ei ole enää epäilyksen kohteena. Nyt meidän on aika oivaltaa että huippu-urheilumme seisoo kahdella samanarvoisella jalalla. Kaikki urheilijat antavat kaikkensa ja ovat joutuneet työskentelmään yhtä paljon kuin terveet päästäkseen huipulle. He ansaitsevat kaiken tukemme, ei vähiten urheilulle myönnettävän veikkausvoittovaraosuuden muodossa. Vierailuni huipentuma oli, kun sain nähdä Markku Niinimäen voittavan kultaa pyörätuolissa istuvien keihäänheitossa.

Elämys oli myös muistutus siitä, että meidän on kaikilla tasoilla huolehdittava vammaisten oikeuksista saada palveluita samoilla ehdoilla. Siinä muistutus meille kaikille kunnallisvaalien alla!