VALPENGAR - Vaalirahaa

Midsommar och några semesterdagar direkt på ger perspektiv på saker och ting. Har funderat mycket på uppståndelsen kring politikers valfinansiering. Att några riksdagsledamöter var så dabbiga att de inte fyllde i sin blankett ordentligt har lett till misstankar om att hela politiken i Finland är korrupt. Inget kunde vara mera fel - Finland är och förblir förhoppningsvis ett av världens minst korrumperade länder, där det inte köps åsikter.

Valkampanjer kostar tyvärr en hel del, det vet jag trots att erfarenheten gäller ett riksdagsval och ett kommunalval. En rätt liten annons i en riksomfattande tidning kostar minst 500 euro. Utan utomstående finansiering vore det omöjligt för de flesta att föra någon kampanj. Så alternativet till att samla in pengar av privata - både enskilda och företag - är ett kraftigt höjt partistöd. Är vi beredda till det?

Själv hade jag i förra kommunalvalet en valbudget på cirka 6000 euro. Cirka en tredjedel var egna pengar, resten av olika föreningar. Inget enskilt bidrag var över gränsen 1700 euro. Mina arbetsgivare var då två fastighetsföreningar, medlemmar i Finlands fastighetsförbund, och från dessa håll fick jag sammanlagt ca 2000 euro. Den åsikt som förenade oss var allmän, dvs att det lönar sig att försöka hålla boendekostnaderna nere också så, att kommunerna inte belägger t.ex. husbolagen med överstora pålagor i form av fastighetsskatt och annat. Under den tid jag varit i fullmäktige har ingen från det hållet närmat sig och haft några mera specifiserade åsikter.

Valfinansiering är helt naturligt och handlar sist och slutligen om att givarna tycker att mottagaren är en allmänt bra typ som är värd stöd. Det skall absolut inte blandas ihop med att en kandidat eller redan invald på förhand lovar arbeta för att en bidragsgivare skall få en konkret ekonomisk fördel, i form av ett byggnadslov eller dylikt. Sådan kan naturligtvis inte godkännas.

Av samma orsaker finns det all orsak att ändra reglerna så, att skyldigheten att anmäla valstöd specifiseras.

En hel del avundsjuka torde finnas med i de politiska kulisserna när det gäller valfinansieringsbråket. Det är nog ingen hemlighet att främst de gröna sist och slutligen strävar till att särskilt företagens vilja att ge valstöd skall minska. Av allt att döma vill de alltså höja partistödet kännbart. Ok, men säg det då rakt ut.

Juhannus ja muutama lomapäivä kirkastavat ajatuksia. Olen pohtinut vaalirahakohua paljon. Muutaman eduskuntavaaliehdokkaan möhläys vaalirahailmoituksen kanssa on heittänyt varjon koko suomalaisen politiikan ylle. Mikään ei voisi olla harhaanjohtavampaa. Suomi on -ja toivottavasti pysyy - maailman vähiten korruptoituneita maita, missä mielipiteitä ei osteta.

Vaalikampanja maksaa valitettavasti aika paljon, sen tiedän vaikka kokemus rajoittuu yksiin eduskuntavaaleihin ja yksiin kunnallisvaaleihin. Pienehkö ilmoitus valtakunnallisessa lehdessä maksaa vähintään 500 euroa. Ilman ulkopuolista rahoitusta harvalla on mahdollisuus kunnon kampanjaan. Siksi ulkopuolisen rahoituksen vaihtoehtona on puoluetuen kunnon korotus. Olemmeko valmiita siihen?

Vaalibudjettini viime kunnallisvaaleissa oli noin 6000 euroa. Noin kolmasosa oli omaa rahaa, loput erilaisilta yhdistyksiltä. Kaikki yksittäiset tuet pysyivät 1700 euron rajassa. Silloiset työnantajani olivat kaksi kiinteistöyhdistystä, jotka kuuluvat Suomen Kiinteistöliittoon. Näiltä tahoilta sain yhteensä noin 2000 euroa. Yhdistävä mielipide oli yleisellä tasolla - että asukkaiden asumiskustannuksia kannattaa yrittää rajoittaa myös niin, ettei kunta rasita esimerkiksi taloyhtiöiden taloutta ylisuurin kuluerin, kuten kiinteistöveron korotuksilla. Sinä aikana kun olen valtuustossa ollut, siltä taholta ei ole oltu yhteydessä tarkennetuin toivomuksin.

Vaalirahoitus on lopun perin luonnollinen asia ja lopun perin kyse on siitä, että tukija pitää tuettua yleisesti hyvänä tyyppinä. Tätä ei pidä sekoittaa siihen, että ehdokas tai valittu lupaa
työskennellä tukijan konkreettisen taloudellisen tai muun edun puolesta, esim. rakennusluvan.
Sellaista ei tietenkään voi hyväksyä.

Samasta syystä on kannatettavaa, että vaalitukia koskevaa ilmoitusvelvollisuutta täsmennetään.

Aimo annos kateutta lienee vaalirahakohun kulisseissa mukana. Ei ole mikään salaisuus, että eritoten vihreät lopun perin pyrkivät siihen, että erityisesti yritysten halu tukea vaalikampanjoita vähenisi. Kaikesta päätellen halutaan siis korottaa puoluetukea. Ok, mutta se pitää sitten sanoa suoraan.